Christina från Russian river

En kvinna med klös och ryggrad, man kan också gissa att hon har ett lite torrt sinne för humor och en varm och innerlig personlighet. Åtminstone om man döpt vinet efter personligheten hos en viss Christina. Vinet jag skriver om heter 2002 Marimar Estate Christina Pinot Noir och produceras i Russian River Valley, östra Sonoma i Kalifornien.  

Jag är åter i Östersund och då solen valde att titta fram på eftermiddagen kände jag att besök på Innefickans uteservering var ett hett alternativt, särskilt som staden vänt klacken från centrum och samlats nere vid strandens öl- och restaurangtält så här när i Storsjöyran är över oss och lugnet ligger över innerstadens delar. Efter en stunds betänketid valde jag detta vin utifrån att jag tänkte att det kunde vara lite lagom lätt i sommarsolen och passa väl till lite lättgrillat lamm.

Ibland känner man medlidande med personalen och idag var en sådan dag, vinet är inte direkt gratis och korken visar sig vara i ett förskräckligt skick – som att köra ned korkskruven i luft var bartenderns kommentar. Efter mycket kämpande försvann så korken, mer eller mindre i ett dammoln och vinet var visade sig vara otjänligt. Det var bara att hämta flaska nummer 2 också här visade sig korken vara påverkad men den gick att få upp (i två delar) och denna flaska hade klarat sig från defekter.

Vinet har en klarröd ganska mörk och tät färg doften är intensiv doft, med tydliga bärtoner; som domineras av tranbär, moreller och rostad ton av ekfat.

Det här är ett vin som behöver en del syre och lite temperatur, vid de första klunkarna kändes det lite strävt och instängt men bra bärton. Efterhand öppnar det upp sig och uppvisar en intensiv fruktighet blandat med en bra syra och en fin torrhet. Tonen är elegant och eftersmaken lång; här slåss skogshallon med moreller, rostade ekfat med jordtoner och sötma med torrhet. Ett friskt vin med mycket smak och vad som saknas i komplexitet vägs upp av  en rejäl dos charm, passar dock utmärkt till det lamm jag beställt in och jag kan tänka mig att det skulle passa bra till fågel. Mycket trevligt – jag har börjat omvändas vad det gäller amerikanska Pinot noit viner.

En trevlig om än lite dramatisk eftermiddag i solen.

Magnus Reuterdahl

Östgötamat

Östgötamat från igår och idag, 3:e omarbetade och utökade upplagan, av Inga Wallenquist utgiven av Östergötlands länsmuseum 2008.

Min sambo fick den här boken efter ett avslutat projekt vid Östergötlands länsmuseum i våras, för några veckor sedan började jag bläddra lite förstrött i den och fastnande. Detta är en trevlig bok som dels tar upp ett regionalt perspektiv, dels innehåller recept, dels en lagom dos kulturhistoria lite grann i stil med Inger Larssons  Greve Pers kokbok.

Vid första genomläsningen fastnade jag i kapitlet ”Och så gjorde man förr…”, vilket är en kulturhistorisk del av boken som handlar om kostvanor förr i tiden. Kapitlet är väl illustrerat med fotografier från sekelskiftet 1900 kryddat med nya bilder och recept och en dialektisk resa. Jag skall inte påstå att jag direkt faller för recepten i detta kapitel men det har sin charm att man får möjligheten att faktiskt kunna återskapa en statarmeny.

Vad sägs om en portion Svarter gröt (rågmjöl, vatten och salt) med enbärsmos och mjölk, Stönja (salt kött, salt fläsk, kålrot, potatis & vatten) eller Gubbaknös (mjölk, ägg, mjöl & stekfläsk). Alternativt kan man återskapa något från en lite högre ståndsmiljö såsom Ålaladåb och Hertginnan Anna kaka.

Här finns mycket kul, både i receptväg och i kulturhistorisk väg. Texten flyter fint och växlar mellan anekdoter, fakta och recept – i sann folkbildnings anda. Långt ifrån allt är så exotiskt som det ovan nämnda, här finns husmanskost, finmat, kakor och lite om dricka såsom liqueur af Hallon, Svartvinbärslikör, Brännvinsblandningar, honungsdricka m m.

Jag blir sugen på att iscensätta en östgötsk afton genom tiderna någon gång under hösten, men man får väl se vad det finns tid till.

Magnus Reuterdahl

Den Småländska kolonin

Uppdatering; En recension finns att läsa här!

Tyvärr har det visat sig att man har sommarstängt på Jönköpings nya finkrog Den Småländska kolonin så en prövning av denna får dröja till hösten, de öppnar igen den 10 augusti. Om jag förstått det rätt har man tänkt slå två flugor i en smäll och driva dels en restaurangdel, dels en cocktail- och vinbar (också något som för tillfället saknas i Jönköping). Nu väntar man med spänning att titta närmare på vinkällaren samt vilken policy rörande vinförsäljningen kan tänkas få. Jag rekommenderar att man tittar på hur Innefickan i Östersund jobbar – alla viner på säljs per/glas, om flaskan kostar mer än 500:- måste man köpa minst 2 glas. Vidare har de ett fast påslag på flaskorna vilket gör att det blir mer prisvärt att köpa ett dyrare vin och därmed blir det en lägre tröskel för fler att köpa det.

Den Småländska kolonien, med kocken Tommy Myllymäki bakom grytorna, ligger i huset där anrika resturang Svarta Börsen låg i många år (1978-2004). Myllymäki blev årets kock 2007 och är kocken bakom Julita Värdshus i Sörmland. 

Svarta Börsen var bland annat känt för att ha kråka på menyn, något jag gärna skulle testa om det dyker upp igen, oavsett vilket ser jag fram emot, med förväntan, ett besök i augusti eller september.

Mer information om Svarta Börsen finns hos Restauratören. Jag har för mig att jag har läst en lite mer ingående historik  någonstans, jag återkommer om jag hittar denna.

Magnus Reuterdahl

Avsmakning; Bon Pére fine eau de vie de poires William du Valais

Ikväll öppnade vi flaskan päronbrandy, Bon Peré Williams, jag skrev om för ett par veckor sedan, se här, det blev tre bu och ett ja. Min förväntning var något sött, runt och lte konjaktslikt.

I doften finns en tydlig ton av mogna, mjöliga päron (vinterpäron?) samt en lite skarpare underton med ett spritigt inslag. Redan nu inser jag att min förväntning kommer att slå fel.

Smaken är päron; en ganska torr lätt parfymerad smak som växer men hela tiden har en tydlig frisk päronsmak. I bakgrunden finns en lätt träig lite bitter ton, lite av kärnhus, samt en lätt spritighet och eldighet. En viss släktskap med Grappa kan anas. Jag kände mig positivt överraskad medans mina föräldrar och min sambo lät svadan osa rörande flaskans innehåll – som man säger mer till mig.

God natt

Magnus Reuterdahl

1989 Hermitage La Chapelle Paul Jaboulet

Det är både med spänning och andakt man öppnar ett vin som lagrats under en längre period. Viner som är mytomspunna ger ytterligare förväntan och jag tycker mig ha hört denna flaska pocka på mig ett tag.

Tillsammans med goda vänner i Jönköping öppnade vi  flaskan och avnjöt den i en perfekt inramning utav en ljum sommarkväll på en altan precis intill vätterstranden i kombination med en omgång  antipasto modell större; 4 sorters skinkor Serrano, Parma, Vildsvin och Pata Negra samt en frisk sallad, lite nötter och rotfruktschips.

Färgen på vinet är tätt och mörkt rubinröd med inslag av tegel i kanten. Doften tung, mäktig och förförande – ingen korkskada på mils avstånd. Mörka frukter och bär, peppar, kaffe och lite tunga jordtoner ger tillsammans en komplex doft med löfte om storverk.

Smaken är kraftig, nästan överväldigande men samtidigt len och mångskiftande; mogna toner blandas med unga friska smaker och en alltigenom livilig syra. Körsbär, mörka frukter , kaffe, sommriga jordtoner och en lätt blommighet, peppar och nyrivna örter tillsammans med en lite citrussmakande syra som lyfter vinet till himmelska höjder. Det är tveklöst så att detta vinet kunnat ligga ytterligare några år i källaren men det är riktigt bra just nu. Kan vara årets bästa hitintills –svårtoppat – men ett vin blir ju också godare i rätt miljö och i rätt sällskap och året har bara nått halvvägs så än finns chanser till att finna fler stora vinupplevelser.

Mvh

Magnus Reuterdahl

Loppmarknads- och antikvariatsfynd

Både jag och min sambo tycker om att gå på loppmarkander och antikvariat. Häromdagen besökte vi ett vattenhål vid Grottby som kan beskrivas som både och, dvs de har en antikvariatsdel och en loppisdel.

Vi hittade dessa glas som vi tänker använda som dessertvinglas till sherry, portvin, plommonsaké m m. Är det någon som känner igen dem, vet var de kommer ifrån, glasbruk eller vilken serie de tillhör så får ni gärna lämna en kommentar.

De är 13 cm höga och 6 cm i diameter.

Magnus Reuterdahl

Semesterhälsning från 036

Uppdaterad 2009-07-24

Att vara arkeolog och ha sommarsemestrar har visat sig vara en svår kombination, åtminstone så länge man arbetar som projektanställd, i år har vi dock lyckats ta en vecka. Större delen av semestern spenderas i Jönköping med omnejd. Man skull kunna tänka sig att semester är lika med mycket vin och lättja men vi har ett fullpackat schema, folk som skall besökas saker som skall hinnas med etc. Lite vin skall det dock bli, vi har tagit med ett par flaskor trevligt vin som skall konsumeras tillsammans med goda vänner.

En flaska 2006 Emrich-Schönleber Monzinger Frühlingsplätzchen Riesling Spätlese, ett minne från en annan semester, och en flaska 1989 Hermitage La Chapelle Paul Jaboulet Aîne skall avnjutas innan veckan är all.

Vi har också planerat ett besök på den Småländska kolonin, Jönköpings nya fine-dining etablissemang, om de har öppet, jag har mailat två gånger utan att få svar men enligt deras hemsida ska de ha öppet.

Då har allt klarats upp; den Småländska kolonien har sommarstängt och öppnar åter den 10e augusti kl 1130 så jag får återkomma till hösten, vilket jag kommer att göra med förväntan.

Jag återkommer

Magnus Reuterdahl

Åter till skolbänken

Academie augeo mens, vinum augeo animus

När jag kom hem väntade en trevlig överraskning jag skall åter till akademien, denna gång till Södertörns högskola och en distansutbildning jag helt glömt att jag sökt; 

Vinets utveckling, dess historia, ekonomi, kemi och biologi, 15hp på halvfart (50%) Internetbaserad distansundervisning.

I kurskatalogen står;

”… I en spännande kombination av historia, ekonomi och naturvetenskap får du en djup kännedom om vad som påverkar vinet och dess marknad. För att kunna följa kursen, som ges på distans, krävs tillgång till dator med Internetanslutning…”

Om någon har erfarenhet av denna får ni gärna lämna en kommentar.

Givetvis kommer ett antal blogginlägg att skärskåda kursen under hösten.

Magnus Reuterdahl

Ps. Min kunskap i latin är inte 100% så jag kan inte lova att jag fått det rätt men det skall betyda ungefär; Akademien berikar sinnet, vinet berikar själen.

Röd Bourgogne

Var hos mina föräldrar i helgen och utöver ölen från Oppigårds bryggeri blev det också en flaska vin. Efter en inventering av Systembolaget på A6 i Jönköping, blir alltid lika förvånad över att en så stor butik kan ha ett så sobert utbud av kvalitetsvin och sådana mängder av billigt dito, fastnade jag för en röd Bourgogne jag utav någon anledning hitintills förbisett.

Jag har tidigare druckit 2003:an och 2005:an med välbehag och det är alltid kul att prova nya årgångar av ett vin man druckit förr.

Tillbaka till helgens begivenhet;

2006 Beaune du Château Premier Cru Domaine Bouchard Pére & Fils

Ett trevligt och väl balanserat vin, det är ungt men känns inte bångstyrigt utan ger en lång ganska fin ton med bra syra och bra bärton. Smak av röda sommarbär, vinbär och en aning körsbär blandas med en fin kryddig ton med inslag av torkade örter, jord och cederträ. Vinet har en fin kärvhet och syrlighet som gör att det lever upp med lite mat men kan kännas en aning strävt som sällskapsvin. Det skadar inte att dekantera vinet någon eller ett par timmar inmundigande eller varför inte spara det ett par år och låta det mogna lite. Det fungerar dock bra som det är, till vinet åt vi fläskfilé och potatissallad med primörer. Fungerar säkerligen också mycket bra till fågel av olika slag.

Det är alltid kul med viner som lever upp till ens förväntningar även om jag tycker att 05:an kanske är strået vassare men äve 06:an är ett trevligt vin som jag sannolikt kommer att köpa igen.

Andra som druckit vinet är Laxpudding och Billigt Vin.

Importeras av Bibendum, här är deras produktinformation.

Magnus Reuterdahl

Triss i Oppigård

Har läst mycket positivt om Oppigårds öl på sistone, se bland andra Sybariterna (här och här), Kort om gott (Taffel blogg) m fl samt i diverse tidskrifter och dagstidningar.

På Systembolaget fanns Oppigårds Golden Ale, Single Hop Ale och Summer Ale, dessa inköptes och inmundigades i sällskap med min sambo och mina föräldrar. Överlag var vi mycket nöjda även om vi inte var överens om vilket som var godast -  men smaken är ju som bekant olika. 

Golden Ale

Tydlig maltsmak och med en lagom dos beska, lite honung och torkade aprikoser vilket avslutas med ett inslag av tobak. Ett lite torrt öl som jag först upplevde som en aning motsträvigt men det vinner i längden – trots en inledande tveksamhet känner jag nog att detta var det bästa av det tre, (min sambo håller dock inte med hon tyckte att det smakade träspån och piptobak – en överdrift från hennes sida men det föll henne inte riktigt på läppen.

Single Hop Ale

Friskt, fräscht och sommrigt med en mild beska. En dos honung, en dos torkade aprikoser, lite blommigt och mycket insmickrande. Detta är ett öl som är lätt att tjusas av även om jag tycker att lite i sötaste laget, dock balanseras detta av en fin syrlighet. Min sambos och mammas favorit.

Summer Ale

En tydlig ciruston är det första jag kom att tänka på, en fin maltton och en hel del torkad frukt och lite bröd. Lite dragning åt bitter men lite sötare. Min fars favorit. 

Alla tre håller god klass och jag kommer att återkomma till Oppigårds, för mig blir det Golden Ale och för husfridens skull får jag köpa ett gäng Single Hop (vilka jag också uppskattade).

Ölen är riktigt trevliga och rekommenderas till alla som gillar välgjort gott öl. 

…men Oppigårds bryggeri hemsida är i behov av lite uppdatering, förhoppningsvis beror det på att de har fullt upp, då Sommer Ale finns inte med. Gå in via denna länk istället så är hemsidan fullt uppdaterad.

Magnus Reuterdahl