Ett drama i tre akter

Ett bloggdrama utspelade sig på Nettare e Gioia härom veckan, allt började med vad som visade sig vara ett spamliknande kommentar som dök upp på flera vinbloggar, denna inkluderad. Vid tillfället tänkte jag inte så mycket på kommentaren utan släppte igenom den, jag brukar släppa igenom det mesta som har någon form av koppling till vin.

Likväl var jag som sagt inte den enda som besökts och Anders Wennerstrand på Nettare e Gioia började nysta i det hela och skrev ihop akt 1 i dramat; ett preludium vilket inriktar sig på företeelsen astroturfing och spamning i bloggars diskussionsfora.

Mellanakten är en lång och bitvis bitsk diskussion som följer på inlägget. Vissa sparkar vilt andra tar det lugnare och vissa är briljanta (ibland i kombination). Diskussionerna, för det är egentligen flera parallella diskussioner som spinner samtidigt, är intressanta att följa och tar upp flera viktiga frågor; Dels sådant som rör vinjournalistik i allmänhet, dels trovärdigheten hos vinjournalister å ena sidan och bloggare å andra sidan, dels hur man förhåller sig till gratisprover, reklam och spam m m.

En av frågorna rör det faktum hur man förhåller sig till reklam som skickas via mail och/eller kommentarer, gratisprover och inbjudningar. Jag tog upp frågan här för någon månad sedan och uppenbarligen är det fler som funderat i dessa banor. Själv har jag bestämt mig för att inte skriva om något jag fått gratis utan att tydligt ange detta, vidare väljer jag endast att testa produkter som jag själv är intresserad av. Jag har tackat nej vid ett par tillfällen; dessa rör de få tillfällen jag hitintills fått erbjudande att prova vin, då det rört sig om bag-in-box produkter vilket jag sanning att säga inte är så intresserad av och vilket får att mig att fundera på om de överhuvudtaget läst min blogg. Vid ett tillfälle tackade jag ja och då rörde det sig om ett bordsvatten, se här för hur jag funderade då.

Den tredje och sista akten är upplösningen vilken också är publicerad av Nettare e Gioia.

Kommentarerna (astroturfingen) om vinet i blogosfären fick nog inte förgfattarinnans tänkta effekt, när jag först insåg vad som hänt kände jag mig ganska tvär och avog emot vinet i fråga men efter att ha funderat ett slag funderar jag på att beställa en flaska för att om inte annat se vad det är. Trots allt verkar det som att boven i dramat inte haft som syfte att förstöra för våra bloggar utan gjorde bara något oövertänkt och vinet kan ju trots allt vara bra. Som man säger all reklam är bra reklam. Vi får väl se vad som händer.

Kul och intressant läsning är det i alla fall så kasta er över länkarna.

Magnus Reuterdahl

Dags att göra helg!

Nu skall jag gå och inhandla något gott, hittade äntligen en liten delikatessbutik i Luleå (Hemma Gastronomi Matstudio/Deli), öppna upp en flaska vin och njuta av att det är fredag.

Ha en trevlig helg!

Magnus Reuterdahl

Hårdvara för framtidens vinälskare?

Slutet på korkskador – låt morgondagen komma nu? 

Med denna teknik är försvinner snabbt frågor som natur-, syntet-, skruv- eller glaskork? Nya frågor uppkommer dock hur lagrar jag bäst mitt vin? – på cd, dvd eller bärbar hårddisk och måste jag säkerhetskopiera mitt vin?

To boldly drink what no man has drunk before… or whatever happend to terrior?

 Mvh

 Magnus Reuterdahl

Två fransoser och en sydafrikan

Jag hade planerat att besöka Kyrkbyns kök & matsal under helgen, detta spolierades dock av febern, för att prova deras nya meny. Numera byter de var tredje vecka och jag var inne och tjuvkikade på den i onsdags. Givetvis går det inte att gå in utan att ta ett glas vin; jag var sugen på något rött, robust och lite mulligt; bland förslagen fanns Crozes-Hermitage Jean Paul Clément 2005, Kanonkop Pinotage 2006 och samt en Bordeaux (kommer tyvärr inte ihåg vilken). Crozes:en drack jag helgen tidigare (se längre ned) och jag var inte riktigt sugen på Bordeaux vinet så det fick bli det sydafrikanska. Jag är ganska ambivalent inställd till sydafrikanska viner, å ena sidan kan de vara fantastiska å andra sidan riktiga bottennapp, men jag litar på personalen och de svek mig inte denna gången heller.

Det här visade sig vara ett riktigt trevligt och ganska elegant lite dovt vin med hint av krut, björnbär, mullbär, en aning gummi och lite kaffe. Gummismak är normalt något jag inte är så glad i men här, i en liten aning av sliten cykelslang, fungerar den som en smakhöjare och tillsammans med krutsmaken eller kanske knallpulver ger den vinet det där lilla extra som gör att det står ut. Vinets dovhet och mörka bär lyfts fram av en lagom dos tanniner och en fin syra vilket får tandköttet att protestera lite svagt, helst skulle man ha haft en matbit till. Vinet är ungt ocheftersmaken milslång vilket visar på en potential att ligga och utvecklas ett antal år.

Kanonkop Pinotage 2006 kommer för övrigt i marssläppet och tas hem av Nigab (1200 flaskor). Jag är sugen att inhandla ett par buteljer för att följa hur det åldras.

Som tidigare nämndes drack Crozes-Hermitage Jean Paul Clément härom helgen när min sambo var och hälsade på. Vi gjorde en helkväll och provade den stora menyn (nio rätter). Jag tog inga noteringar men jag var nöjd med vinet som var ungt och vitalt och hade en stor bärig smak. På det stora hela är detta ett riktigt bra Crozes-Hermitage som dock kräver en matbit, vore kul att testa det om en 7-8 år för att se hur det utvecklas. Lite kul var att jag tidigare i veckan inhandlat en Crozes-Hermitage Blanc från samma producent och denna dracks upp på lördagen till en rökt röding. Det var första gången jag drack en Crozes-Hermitage Blanc och jag var lite osäker på vad jag hade att vänta; det var mer äppligt (äppelcider) och inställsamt än jag trott och ganska nära en Chardonnay i tonen om än lite mildare. Jag tror att jag förväntat mig något lite ungdomligare, lite vassare och lite mer mineralstint. Med detta sagt så tyckte jag om det men det finns nog andra vita viner jag ställer före.

Jag börjar komma i kapp!

Magnus Reuterdahl

Uppdatering

Nytt tema och header. Jag kände att vit text mot svart bakgrund inte var riktigt bra, undantaget i headern, så jag testar med den här istället.

Magnus Reuterdahl

Domaine Du Vieux Lazaret 2006

Nu vet jag varför jag kände mig trött – jag har haft någon sjukdom eller något virus i mig. Under fredag eftermiddag slog febern till och i går var jag helt utslagen men nu börjar det kännas bättre.

I torsdags öppnade jag en flaska Domaine Du Vieux Lazaret 2006 från Chateauneuf du Pape. Detta är ett vin jag drack ett flertal flaskor av för några år sedan och hade lite som husfavorit, sedan har jag glömt bort det lite grann och valt andra viner istället.

Färgen går i en lite halvtät rubinröd. Doften är direkt, maffig och lite tung doft med inslag av rostade ekfat, mörka bär inlindad i en fin syra, lite kakao, lakrits, örter och ceder.

Ungt, lite syrlig, moreller, röda skogsbär, underliggande sötma, en del ek, en aning beska och en del krydda i avslutet. Vinet är fint balanserat med ett ganska direkt anslag, fina toner av körsbär och skogshallon och en bra dos tanniner. Det är ett vin som är utmärkt som det men som mår bra av att matchas med lite mat för mjuka upp kanterna och som sannolikt inte heller mår dåligt av ett par års lagring.

Efter ett dygns väntan återkommer jag till ett sista glas, det har mjuknat upp ordentligt men syran ger bra stöd, vinet känns lite mörkare, lite sötare. Några nya toner kommer fram vilka minner om kakaofett och en aning kola.

Sammantaget är detta ett bra och prisvärt Chateauneuf du Pape som jag inte ska glömma bort igen.

Till vinet åt jag en Appenzeller, en schweizisk hårdost med kittyta gjord på opastöriserad komjölk, vars sälta och inslag av träsmaker komplimenterade vinet väl.

Magnus Reuterdahl

En sömnig vecka

Ibland känner man sig trött, jag vet inte om det är kylan eller bara är lite vintertrötthet. Jag ligger efter lite i bloggandet så till helgen kommer några inlägg om viner som druckits den senaste tiden; ganska mycket franskt men också en bra sydafrikan.

Kommer också återvända till en gammal bekanting under helgen; Châteauneuf-du-Pape Domaine du Vieux Lazaret (2006?). Det var ett par år sedan sist, men jag har goda minnen av detta vin.

Magnus Reuterdahl

Spanskt middle of the road vin

Det blev en ganska lugn vinhelg, på fredagen öppnade vi en flaska vin till maten, Lat 42 Gran Reserva 2001. Jag har smakat på vinet i något sammanhang, sannolikt det Goda köket e.d. och tyckte att det var trevligt men har ingen minnesbild av det skulle vara fantastiskt på något sätt. Vinet har blivit uppskrivet av många och kallat fynd lite här och var men min minnesbild var inte att det var så hett. När jag fyllde år för ett tag sedan fick jag en flaska och nu tänkte jag att det var dags att testa det lite noggrannare.

Färgen är mörkröd men en antydan mot tegel, doften har en tydlig fatkaraktär uppblandat med mörka frukter och kakao, lite slankare än jag hade förväntat mig men ganska ändå ganska Rioja typiskt.

Smaken kommer lite krypande och är inledningsvis ganska ekig och lite sträv men öppnar upp sig. En första tanke är att det känns väl ungt och borde få ligga till sig ytterligare något eller några år. Men lite syre och framförallt lite mat hjälper fram en bättre och mer balanserad palett; kryddor, torkade frukter, plommon, dill, lite kaffe och choklad. Framemot slutet känns det mer som saft än vin. Lättdrucket och inställsamt men ganska traditionellt och lite tråkigt, i jämförelse med andra spanjorer i denna prisklass är detta ett bra vin om än inte riktigt i min smak. Jag noterar att denna åsikt verkar finnas hos de flesta som bloggat om det, även om det också finns de som är nöjda. Om det som vissa skriver kommer att fördubblas i pris till nästa släpp finns det mycket jag hellre lägger pengarna på, men i nuvarande prisklass står det sig väl.

Sammantaget varken bu eller bä, lättdrucket, gott men ganska förgätligt! Då jag är ganska säker på att det fungerar för de allra flesta rödvinsdrickare får det ändå anses vara ett bra köp, få om ingen kommer bli besviken på det -men sannolikt inte heller till sig i trasorna över det.

Magnus Reuterdahl

 Läs andras kommenterar;

Puttes vinspalt

Frankofilen

Billigt vin

Vård och vin

Goda viner

All tINTo

Maharishis vinfunderingar

Vin

LenaL

Ps. Jag har säkert missat någons inlägg om Lat 42 om det är ditt så skriv en kommentar så lägger jag till det. Ds.

Fragmenterad men god

 Baigorri Rioja Reserva 2004 är gjord på 100 % Tempranillo. 2004 var ett bra år i Rioja och många viner att ett fint uttryck. Till att börja med är det här vinet gott och klart köpvärt men samtidigt svårbeskrivet; å ena sidan gillar jag den här typen av viner, moderna Riojor, och å andra sidan var det inte riktigt vad jag förväntat mig. Ibland är det bra när ett vin förvånar eller överraskar och ibland blir man lite ställd och i det här fallet blev jag det sistnämnda. Jag är sugen på att inhandla ytterligare någon flaska för att se hur jag ställer mig till den när jag så att säga vet vad jag får.

Vinet har en djupröd färg och doften känns något otydlig, det finns inslag av plommon och mörka körsbär, ekfat och lite pepprighet. Det doftar gott men inte precist, det finns flera toner man tycker sig ha men så svävar de bort och intrycket byts och ändå upplever jag inte doften som komplex.

Vinet är ungt, men har en bra textur och bärsötma som till att börja med nästan tar överhanden dock kommer de andra smakerna krypande lite som en andra våg; i denna framträder en fin fatkaraktär, lite mineraler, mörka körsbär och skogsbär, inslag av plommon, lite vanilj och en fin dos mörk choklad och mocka. I eftersmaken kommer lite peppartoner, lite kokta rödbetor och viol.

Baigorra Reserva 2004 är en lite aning tunn i mitten och lite aning snäll i avslutet men på det stora hela en trevlig bekantskap. Jag hade väntat mig något lite modernare (om än modernt i stilen), stramare och sammansatt, vinet känns en aning fragmenterat även om det blir mer homogent efterhand. Fina syror med ett trevligt inslag av mineraler och den fina bäriga sötma är det som fastnar i minnet. Borde fungera väl som sällskapsvin och jag skulle tro att lite tryffel eller mörkchoklad ackompanjerar den väl.

 Magnus Reuterdahl

Andra kommentarer; Nettare e gioia, LenaL och Vin som tapetserat min gom

En dag då m(d)ina läppar blev blå

I höstas beställde jag två flaskor 2005 Un Jour från Clos d’un Jour, Cahors, Frankrike. Vinet är gjort på 100% Malbec.

Vinet blårött, nästan lila i färgen och doften domineras av mörka bär, plommon och lite viol.

Vinet är fruktigt och har en fin druvsmak och en bra dos tanniner och en viss strävhet. Enligt importören Tryffelsvinet bör man lufta det ordentligt innan det dricks men jag föredrar det innan det fått för mycket luft, då är det lite bångstyrigt och vilt och smakerna slåss om ens uppmärksamhet, efter lite syre lugnar det ned sig och tappar då lite edge. Den första flaskan drack jag i november någon gång och då upplevde jag det som att vinet dog och blev helt platt, det gjorde jag inte igår utan nu blev det snarast lite mer rofyllt och fick en lite bakåtlutad elegans. Detta är ett vin som sannolikt höjer sig ett steg tillsammans med en kraftig kötträtt eller varför inte lite mörk choklad. 

Efter första flaskan i höstas var jag beredd att göra bedömningen ok men nej tack, något fick mig dock att vänta och denna flaska kändes betydligt bättre. Kanske inte en favorit men ett vin jag definitivt kan tänka mig att dricka igen. Det är ett vin som är svårbedömt, det är något i det som lockar mig men annat jag är mindre förtjust i. Sammantaget är jag dock nöjd med köpet men det skulle vara intressant att följa det och se hur det mognar för det är fortfarande bara i sin ungdom.

Om jag rekommenderar det: Ja och nej, se nedan.

Varning: Både mina och min sambos läppar och tungor blev knallblå, vi såg ut som små barn som kalasat på blåbär. Så det kanske inte är helt lysande som ett ”första daten vin” eller om man skall ut på galej. Låt dock inte detta avskräcka er om ni är intresserad av att smaka ett lite annorlunda franskt vin med mycket smak och bra drag.

Magnus Reuterdahl

Tidigare inlägg om vinet

Andras åsikter; Maharishis vinfunderingar, Revisorn som gillar rödtjut