En röding, en tysk och jag

Eftersom jag ska till Stockholm ikväll ville jag köpa något enkelt igår som inte gav så mycket disk och som lämnade några rester; väl på den lokala butiken hittades en bit rökt röding lite romsås och vitt bröd. Till detta behövs ett vitt vin och jag visste att det var tomt på loftet så jag tog en sväng förbi Systembolaget. Målet var ett Riesling med låg alkoholhalt, eftersom jag inte har lust att spara en del av det tills på måndag.

Ganska snabbt fastnade jag för en produkt av dr Loosen. Jag är något ambivalent inställd till den gode doktorn å ena sidan kan framställa fantastiska viner men å andra sidan har jag också druckit en del som inte känts så inspirerande. Igår blev det en flaska Bernkasteler Kurfürstlay Riesling Spätlese 2007 och redan på vägen hem började jag att ångra mitt val en aning då jag anade att denna sannolikt skulle vara väl söt i förhållande till maten, sött mot salt blir inte alltid bra,  skulle valt ett torrt lite mineralstint vin i stället.

Färgen är ljusgul men en aning grönstick och doften relativt kryddig, lite fet och med inslag av päron, lite piggelinkänsla.

Enligt SB skall det vara halvtorrt vilket jag inte tyckte det här var sött och som jag misstänkt matchade det inte riktigt fisken. Relativt mycket smak lite blommigt med inslag av persika, päron och mango, vinet har en hyfsad syra med lite lime stick men jag hade velat ha mer av den varan. Det som saknas är lite mineraler, stringens och ryggrad för att passa mig riktigt bra, det har dock fina frukttoner och det är inte alls ett oävet vin, som trots sin ungdom har något lite moget över sig.

Detta är ett vin för en betydligt kryddigare rätt men det fungerar nog bäst som ett pratvin. Inte ett dåligt vin, men lite dåligt matchat av mig vilket visar att man inte skall ha allt för bråttom, matchat till rätt mat eller tillfälle tror jag att det höjer sig, se t ex Johan P och All Tinto .

Magnus Reuterdahl

Musik & vin

Att dricka ett glas vin kan vara lite som terapi, man drar in doften och låter smakämnena leda en in i ett virrvarr av intryck och tankar där det gäller att fokusera om man vill kunna precisera sig. Men när man väl skrivit ned några noter eller bara vill låta tankarna vandra och låta sig svepas med av vinet, då lyssnar jag gärna på musik i samband med mina smakexkursioner. Detta hjälper mig att koppla bort omvärlden och koncentrera mig på njutningen; det gäller dock att finna en kombination mellan njutningarna att hitta något som inte stör utan förhöjer. Just nu är det en irländare som gäller;

Johnny Duhan  -  Just another town

 Magnus Reuterdahl

Ett år äldre = ett år bättre? Kvällens vin är hur som haver fantastiskt.

Jag fyllde år i helgen, detta borde ha firats med ett högklassigt vin, nu blev det inte så utan den firades i glada vänners lag medelst öl istället. Några presenter med anknytning till vin blev det dock; Parkers wine buyer’s guide 7^th ed, en flaska vin, lite pengar till vin och denna lysande vinöppnare.

Till en vinöpnnare behövs ett vin så sagt och gjort togs vägen förbi SB och en flaska Quinta Do Noval Tinto Douro Doc 2004 från Portugal inhandlades på extrapris. Utöver detta köptes också ett par vin för lagring. Quinta Do Noval är mest känt för sina portviner och det röda är en nyhet för mig, men det verkade spännande så jag slog till.

Såvitt jag förstår det är 2004 premiär årgången för Quinta Do Noval Tinto Douro Doc. Vinet är gjort på 70% Touriga Nacional, 20% Tinta Cão and 10% Touriga Franca och endast 200 lådor har släppts ut på marknaden, varav 240 flaskor kom till Sverige. Mer om vinet finns att läsa i den brittiska on-line tidningen; the Wine Anorak.  

Färgen är mörkt blåröd.

Doften är omedelbar och lockande; här finns toner av mörka bär, kakao, ekfat och färska örter. De lite söta tonerna balanserade av djup och en fin syrlighet skapar förväntan.

Detta är ett vin som är lekfullt och utmanande som mår bra av en hel del syre. Första klunken ger en dov mörk smak med massor av choklad, farinsocker, kaffe och ekfat. Strax under ytan arbetar toner av söt lakrits, svarta vinbärsblad och syrliga bär för att komma fram. Med lite syre avtar de kraftfullaste och mörkaste tonerna och ersätts med en elegant, rund och lite exotisk lätt silkig ton. Kvar finns dock fortfarande kaffet, den mörka chokladen och de mörka bären men nu finns här också viol, färska örter, lite hasselnöt och vanilj som tillsammans ger ett balanserat, stort, runt och smakrikt vin. De lite silkiga men ståndaktiga tanninerna, den härliga syran och den stora eftersmaken lovar gott inför framtiden. Ett riktigt kul vin som fortsätter att utvecklas i glaset och sannolikt också i källaren.

Magnus är nöjd; en drucken (tja åtminstone till hälften är drucken), en i lager och jag funderar på att köpa ytterligare någon eller några!

Jag vill passa på tillfälle att tacka alla för uppvaktningen oavsett om det skedde irl, via telefon, mail eller on-line.

 Magnus Reuterdahl

Cypress Cabernet Sauvignon 2007

Jag köpte en flaska Cypress Cabernet Sauvignon 2007 för ett tag sedan vilken jag öppnade i slutet av förra veckan. För mig var detta ett obekant vin men då jag brukar tycka att amerikanska cabbar är trevliga även i lägre prisnivåer tog jag en chans. Min förväntning var att det skulle vara en liten fruktbomb; ett rakt, okomplicerat, inställsamt vin som passar bra till exempelvis grillat, dvs. ganska typiskt amerikanskt.

Färgen är blåröd och doften har ett tydligt inslag av ekfat och mörk frukt samt en lite kufisk syra. Doften är söt på gränsen till kletig och överväldigande.

Vinet är precis som jag förutsåg lite av en fruktbomb, tyvärr uteblev effekten av densamma då det trots mycket smak finns få nyanser och ingen finess. Här finns ett överflöd av ektoner och av mörk frukt, det finns också ett inslag av vinbärsgelé och en lite skarp syra. Tyvärr finns det inget som håller ihop vinet utan det blir otydligt, ointressant, innehållslöst och ospännande; årets första smakankare.

Jag håller helt och fullt med Bengt-Göran Kronstam i hans omdöme om vinet;

”…är 2007 Cypress Cabernet Sauvignon närmast odrickbart genom en kladdigt gelésöt, totalt meningslös smak utan vare sig struktur eller ryggrad.”

Det finns gott om viner i denna prisklass som är betydligt bättre köp, bland amerikanska kan nämnas Bonterra Cabernet Sauvignon, Gnarly Head Old Vine Zin och Robert Mondavi Woodbridge Zinfandel.

Magnus Reuterdahl

Februarisläppet 2009

Februarisläppet närmare sig och jag har hittat ett antal guldklimpar, tror jag. 

På min inköpslista finns en spännande modern spanjor; Baigorri Rioja Reserva 2004 och tre italienare; Gallina Barbera d’Alba 2006 och Ca’ di Pian Barbera d’Asti 2006 från La Spinetta, Barbera d’Asti och Gajas Sito Moresco 2006. Nu återstår det att se om dessa kommer till SB i Luleå eller om jag måste beställa dem. Sist jag var förbi SB i Luleå fastnade mina ögon på en annan favorit från Italien Pio Cesares Barbaresco Il Bricco 2003 vilken jag också starkt överväger att köpa på mig ett par flaskor av.

Det var allt för nu

Magnus Reuterdahl 

Varunytt februari (pdf fil)

Tack för vattnet!

Lite innan jul fick jag ett mail om ett nytt vatten, det första KRAV-märkta vattnet på marknaden, och en förfrågan om jag var intresserad av att testa det. Jag svarade ganska snabbt att det vore kul och sedan har jag funderat lite hur jag skall göra med denna typ av förfrågningar. Det är ju kul att få testa saker men det ger också en förväntan om att man skall skriva något om det, i det här fallet löste det sig då jag uppskattade produkten vilket gör det lättare att skriva om dem.

Några veckor innan jul levererades smakproverna till min dörr och i julas och under nyårshelgen testade jag och min sambo produkterna tillsammans med våra familjer och det var idel positiv respons. Det är två (citron och apelsin) riktigt goda smaksatta vatten, framför allt det som var smaksatt med apelsin. Smaksättningen på vattnet har en lagom styrka och en naturlig smak och det är alldeles lagom med bubblor. En utmärkt måltidsdryck som jag dock inte rekommenderar till vin. Jag tillhör den grupp av människor som inte tycker att man bör ha smaksatt vatten till vin och allra det helst bör vara ett stilla vatten för att inte störa vinets smaker.

I det här fallet rör det sig om Malmberg Original Water, de presenterar Sveriges första KRAV-märkta vatten; Malmberg Citron KRAV och Malmberg Apelsin KRAV. Vattnet kommer från Yngsjö beläget vid Åhus och Hanöbukten i västra Skåne. Sedan 1990 har man sålt vatten under namnet Malmberg Original men brunntraditionen i Yngsjö går tillbaka ca 140 år i tiden.

Som sagt ett gott vatten som fungerar utmärkt som måltidsdryck eller som törstsläckare!

Jag vill framhålla att varuproverna skickades förbehållslöst.

Jag försöker normalt sätt att hålla bloggen relativt fri från reklam men då man skriver om saker som är till försäljning gör man ju reklam i någon mening. Då och då kommer det erbjudande om att testa eller göra reklam för olika produkter eller evenemang, hitintills har jag varit ganska restriktiv gällande sådant, men har jag själv varit intresserad har det vid tillfälle blivit en blänkare eller en provning.  Lämna gärna en kommentar om du haft likande funderingar kring din blogg och berätta hur du tänkt eller om du som besökare har någon synpunkt i ämnet! Jag antar att det inte finns något rätt eller fel, just nu försöker jag hålla mig till produkter jag själv testat och i första hand köpt även om önskelistor, kommande evenemang och detta inlägg o.d. hamnar utanför den kategorin.

Magnus Reuterdahl

Tidsresenär

Har vi inte alla ibland drömt om att kunna resa tillbaka i tiden som i Tillbaka till framtiden och återuppleva hur det var då.

Men går det resa i tiden i praktiken?

Javisst går det  - i alla fall om man pratar om vin. Årgångsvinerna gör att man åtminstone till viss del kan flyttas sig tillbaka i tiden och låta sina smaklökar göra ett återbesök till vad som flytt. Nu är detta en sanning med modifikation eftersom att vinet tillåter sig att utvecklas under resans gång liksom man själv, vilket blir tydligt i detta fall. Men den av producenten eftersträvade stilen och typen av vin gör inte åren lika stor skillnad på.

Min tidsresa blev tillsammans med en spanjor; Faustino I Gran Reserva 1996. Lustigt nog smakade vinet ganska precis så som jag föreställt mig men ändå inte. Men innan jag går in närmare på det ett par noter om vinet;

Färgen skiftar något emot tegelrött, doften är stor och direkt med tydliga inslag av ekfat, mörka frukter och kryddor. Trots en stor doft ändå känns den ändå förhållandevis anonym då det är lite för mycket på en gång för att kunna finfördela intrycken.

Smaken domineras av ett tydligt inslag av rostade ekfat, mycket mörk frukt och en hel del vanilj. Vinet är mörkt i tonen och tätt men har en bra syra som styr det rätt och ger liv åt den kompakta på gränsen till smetiga smakpaletten. I avslutet finns både kryddor men framför allt vanilj. Som sagt visade sig vinet stämma väl överens med min minnesbild, och det är sannolikt kring 10 år sedan sist jag drack det, det är maffigt och direkt utan att vara påfluget och överväldigande. Det är okomplicerat och gränsar till tråkighet trots eller kanske på grund av en alltför tät smakmatta. Smakerna tar till viss del ut varandra och kvar är ett vin som inte på något sätt är dåligt men inte heller särskilt intressant, det är lättdrucket och passar till lite av varje. Tyvärr faller det lite och känns lite tråkigt ungefär vad man skulle kunna förvänta sig om Coop eller Ica skulle göra vin motsvarande sina premiumprodukter, dvs helt ok men det når inte hela vägen fram.

Återträffen med Faustino var kul, att återvända till 90-talet och inse att ens palett förflyttat sig en ganska bra bit sedan dess. Då var detta det vin som jag köpte när jag vill lyxa till det. Så är inte fallet idag, varken rörande vinet eller stilen av vin, nu söker jag något lite mer komplext och elegant eller bångstyrigt och vilt, dvs. något som utmanar smaklökarna istället för att stryka dem medhårs.

Magnus Reuterdahl

2007 (WG) A. Christmann Riesling

I veckan öppnade jag upp en flaska Riesling från Pfalz; A Christmann Riesling 2007 vilken jag uppmärksammat i ett par recensioner, bland annat Konjären.

 

Färgen är lite ljusgul och doften är ganska framträdande med inslag av citrusfrukter, en aning vinterpäron och aning av petroleum eller gummi.

Vinet är ungt, torrt och har en trevlig syra som balanseras av en fin fruktighet och ett litet inslag av sötma som jag närmast skulle beskriva som Vicks Honey fresh halstabletter. Här finns också toner av syntetiskt päron (piggelin) och lime. Den känns ganska stor i munnen men syrorna och torrheten balanser upp vinet. Detta är ett gott och prisvärt vin och även om det inte lägger sig högst upp inköpslistan har det uppenbara kvaliteter. Vidare håller jag med Konjären i hans omdöme att detta är mer ett matvin än ett sällskapsvin, passar sannolikt bra till fisk och skaldjur eller lite kryddstark asiatisk mat.

Magnus Reuterdahl

Om en site, en traditionalist och något som är drucket

Det har varit lite tunt med inlägg i veckan beroende på trötthet snarare än avsaknad av underlag. I veckan har jag druckit en flaska Riesling; A Christmann som jag återkommer till ikväll eller imorgon.

En hemsida som jag följt med stort intresse under flera år är BKwine, de är snabba med nyheter, har många bra reportage, ett bra nyhetsbrev och många intressanta undersidor. Nu har de upptäckt den svenska vinbloggsfloran och skriver om detta i ett inlägg på sin blogg BKwine Brief, hela 35 stycken svenska vinbloggar radar de upp. Tänkte gå igenom den listan lite närmare i helgen och se om det är några jag eller de missat. Vidare är det lite kul att BKwine har fler tittare än Winespector åtminstone på youtube. BKwine har mer än 70 inslag liggande för hugade tittare, de senaste är Montirius – a biodynamic wine grower, the story i sju delar. Den första delen är länkad nedan:

Vidare lät jag mig inspireras av BKwine Briefs nyhetsbrev där man lyfte fram en gammal kändis jag inte druckit på många år Faustino I Gran Reserva (1996). På 90-talet var detta ett vin som ofta fanns hemma men som jag efterhand tröttnade på. Som jag minns det är det ett ganska traditionellt Rioja vin med mycket eksmak och vaniljtoner. Får se vad jag tycker om det idag (om det fortfarande finns kvar på SB när jag traskar hemåt).

Så här skriver BKwine om Faustino I Gran Reserva i sitt nyhetsbrev;

”… Faustinos klassiska och urtypiska Faustino I, en Grand Reserva helt i gammal välfatad stil. Just nu har vi på bolaget årgång 1996 (nr 2678 Faustino I Grand Reserva 149:-) som är precis lagom mogen och mycket god till en välanrättad gödkyckling eller annat vitt kött. De läckra gamla vanilj- och dilldoftande faten med en elegant, skenbart gles frukt som balanserar fint mot mognad och en aning syrlig, bärig eftersmak som sitter kvar länge.

…Rioja helt i den gamla stilen, en vintyp som riskerar att duka under för mer moderna och alkoholstinna kraftpaket”

Magnus Reuterdahl

Chateau Sénéjac 2003

Hade tänkt mig att gå och köpa ett glas vin på Kyrkbyns Kök & Matsal i helgen men som tur var gick förbi för ett par dagar sedan och såg att det var stängt tills den 27 januari (OBS det är dock lunchöppet), istället fick det bli ett besök på SB. Utan något riktigt mål vandrade jag kring för att se om något fångade mitt intresse, efter flera varv bestämde jag mig för en flaska Chateau Sénéjac 2003 Haut-Médoc Bordeaux och en flaska A Christmann Riesling 2007 från Pfalz. 

I fredags kväll korkade jag ur Bordeauxvinet; doften känns ung men något ”burkig” och lite giftig i tonen. Utöver detta finns ett tydligt inslag av ekfat, drottningsylt och yoghurt. Under ett kort ögonblick flög ordet korkskadad igenom huvudet; vid ett smakprov visade sig detta dock vara fel. Giftigheten och burkigheten i doften försvann också efter hand i kontakt med lite syre.

Vinet är tätt och har en framträdande syra, smak av ekfat och är lite torrt och strävt i stilen. De dominerande smakintrycken är mörka bär, svartvinbärsblad, en svag gräsighet och lite heta kryddor i avslutet.

Inget dumt vin men jag hade hoppats på lite mer finess och komplexitet – sannolikt fungerar det bättre till mat än som sällskapsvin.

Återkommer om Rieslingen

Magnus Reuterdahl