Kevin Arnold Shiraz 2004

För något år sedan köpte jag ett par flaskor av 2003:an vilket var  ett vin som jag varmt uppskattade, hur förhåller sig då 2004:an till detta. Överraskningsmomentet är borta och förväntan hög och jag måste säga att jag hade hoppats på lite mer. Denna årgång känns lite svalare, elegantare, striktare än och aningen ”säkrare” än 2003:an, tyvärr.

Varje årgång döps efter någon i familjen, denna gång är det Robert Charles.

Doften är rund, lite söt och mycket angenäm med inslag av mörka bär, charkuterier och mörk choklad.

Smaken är bärig med framförallt inslag av björnbör, lite rökig, välbalanserat kryddig med ett inslag av läder och tobak. Jag upplever vinet som elegant, relativt lätt och lite svalt. Det finns inget som riktigt sticker ut. Det är ett gott vin som jag gärna dricker igen men det är ingen riktig fullträff, i alla fall inte i förhållande till 2003:an . Det är fullt möjligt att det med ett par års lagring kan utvecklas ytterligare en bit. Det är absolut inget dåligt vin och man får valuta för pengarna, det fungerarbra tillsammans med mat men tappar lite som sällskapsvin.

Andra som druckit det är Billigt vin och jag håller med det känns lite för säker för att riktigt slå an.

Magnus Reuterdahl

Ett trevligt vin för vardagen

Det blev inte så mycket vin till helgen så jag vandrade till systembolaget och köpte en flaska 2005 Château Courac Laudun från Côtes-du-Rhône-Villages, Frankrike. Jag har tidigare inte hört talas om vinet utan köpte det på rekommendation och jag är glatt överraskad.

Doften var bärigt frisk när jag öppnade flaskan och lockade och pockade från första sniffen. En första klunk var dock en riktig besvikelse, bara ek. Det tog dock inte lång tid innan det började öppna upp sig. Under tiden gjorde jag en liten en röra på kalvfärs, bacon, paprika, chili, mozarella toppat med färskpersilja och créme fraiche och lite färsk pasta. Om det var halvtimman med matlagning eller krämigheten i maten som lyfte vinet skall jag låta vara osagt.

Vinet smakar friskt ungt och fruktigt, plommon, och framförallt bärigt; blåbär, vildhallon & slånbär, lite sötlakrits och en fin ekton. Ett ganska enkelt men välbalanserat och trevligt vin, kanske inte för lagring men definitivt för vardagskvällen.

GP:s recension övertalade mig till detta köp, hatten av och tack för det tipset. Detta kommer bli en liten favorit under senhösten/vintern, prisvärt och bra.

Produktinformation från importören Carovin.

Jag köpte också en Kevin Arnold Shiraz 2004 som jag tänker njuta av om någon vecka eller så.

Magnus Reuterdahl

Poggio Nardone 2003 Brunello di Montalcino

Det blev några inköp tidigare i månaden i samband med september släppet, bland dem ett par flaskor Brunello di Montalcino Poggio Nardone 2003 varav en öppnades för ett par dagar sedan.

Doften är varmt inbjudande, tät och lite släpigt tung med inslag av mörka körsbär, plommon och lite läder och lite fuktig jord. Smaken går delvis i samma stil men borta är det tunga och släpiga men kvar är körsbärssmaken med inslag av plommon och lite lingon men framförallt är smaken stramare och elegantare än doften. Smaken av rostade ekfat ger en bra syra och det finns en örtig kryddighet i avslutet och en liten hint av jordtoner. Vinet är gott nu men det bör nog lagras något eller ett par år för att öppna upp sig.

Väl värt för vinkällaren eller för att dricka nu. Personligen är jag svag för viner från Brunello di Montalcino och detta är en trevlig bekantskap.

Magnus Reuterdahl

Kyrkbyns kök & matsal

Häromdagen, innan jag åkte iväg emot Svappavaara, hade jag fått besked om att jag fått ett vick på Länsstyrelsen i norrbotten vilket betyder att jag kommer att stanna kvar i Norrbotten åtminstone till och med december. Detta kände jag att jag ville fira så jag uppsökte en av Gammelstadens restauranger; Kyrkbyns kök & matsal vilken nyligen fått utmärkelsens årets vinkrog 2008 av munskänkarna. Detta i sig hade gjort mig intresserad.

Tillförrätt beställde jag en blåmussel- och citrongrässoppa med kamchatkaravioli samt kronärtskocks- och sugarsnapsgegga och till varmrätt lättrökt fjällröding med grillad karl-johansvamprisini, vild sparris, rybsoljade sagogryn samt ett lime och ingefärsskum.

Till maten drack jag ett glas Riesling; Spätlese Alte Reben, WG Jakob Jung 2007. Vinet har en fruktig doft med inslag av päron och friskhet. Det är förhållandevis torrt, lite spritsigt/mustigt, med en inslag av mineral och gröna päron. I avslutet finns en liten beska och en skön strävhet. Jag tror personligen att vinet skulle må bra av några års vila i källaren men det är riktigt trevligt redan nu. Framförallt fungerade det lysande till rödingen.

Maten och dryck var mycket god och trevligt presenterad, personalen var både hjälpsam i valet av vin och gav ett trevligt och professionellt intryck.  Jag kan med varm hand rekommendera restaurangen om ni har vägarna förbi Luleå.

Magnus Reuterdahl

Med en benknöl eller en liten hammare i glaset!

 Igår knäckte vi en flaska Malleolus 2005. Emilio Moro har i Malleolus skapat ett riktigt trevligt vin med en rund smak ganska direkt smak. Här finns mycket bärtoner; främst blåbär och björnbär men också lite mogna plommon, en lagom dos ek och en lite knäckig kola ton i botten. Det härliga med det hela är en lätt gräddton vilket gör vinet runt och ger det en lite krämig känsla. Fortfarande ungt och kommer sannolikt att blomma ut ytterligare med par års lagring men det gott nu så varför vänta? Jag har andra viner till imorgon. Håll utkik efter 2006:an, det finns dock enstaka exemplar av 2005:an kvar i ett par butiker, det kommer jag att göra.

Då börjar det åter bli dags att åka norröver, väskan är packad och allt står klart. Så imorgon är jag åter i Norrbotten.

Se också tidigare inlägg här eller på bloggarna Vinã Española och Mise en bouteille.

Ha det fint

Magnus Reuterdahl

*) malleolus = benknöl (t ex i foten) eller en liten hammare

Fredag med Hugel & Flis och Kishu Monogatari

Tillbaka i Stockholm, för helgen, efter två veckor i Norrbotten och återförenad med min sambo för några dagar. Livet som arkeolog är på många sätt givande; man får uppleva olika delar av landet, umgås med spännande människor och miljöer men man hamnar ibland lite långt ifrån varandra, det blir dock desto roligare när man träffas.

En god flaska vin, god mat och varandras sällskap räcker lång väg för att skapa förutsättningarna för en trevlig kväll. För ett tag sedan köpte jag ett par flaskor Riesling Jubilée, en flaska 2001 Vendange Tardive och en flaska 2004. Till kvällen blev det 2004:an och till vinet gjorde vi det enkelt för oss; lite lax filé, kokt potatis, sparris med skirat smör och en kall rom sås.

Så vad är mina intryck av Hugel Riesling Jubilee? jag får säga att det är miss förväntan jag häller upp ett glas och provsmakar vinet, Hugel är en av de ”stora” producenterna i Alsace och tidigare har jag endast smakat deras bas riesling, vilken varit god men inte imponerande. Nu ett pinnhål upp;

Vinets färg är ljusgul.

Doft: En blommigt inbjudande doft med inslag av mandelmassa, tropisk frukter och mineraler.

Smak; Vinet har en fin torrhet som balanseras mot fruktsyror och inslag av mineraler. Det har en ungdomlig fräschör med drag av gröna äpplen, citrusfrukter och fläder , syrorna i vinet rundas av med en liten klick honung och en aning mandelmassa. I avslutet finns en aning bittra och oxiderade toner vilka ger vinet en mer mogen känsla. Jag tror nog dock att vinet har potential att mogna och växa ytterligare under de närmsta 5-10 åren men det är redan nu en mycket god Riesling som strålar av hög kvalitet. Drick nu eller spara ett par, jag kommer göra båda.

Vi avslutade kvällen med ett glas plommonsaké; Kishu Monogatari. Som dessertvin är detta en av mina stora favoriter, fruktigt, mycket plommon och med exotiska saké toner i bakgrunden.

För att återgår till 2001:an, med Vendange Tardive menas sent skördad och namnet ges till en typ av dessertviner. Genom att skörda druvorna sent hinner de att börja torka vilket ger en högre koncentration av restsötma, för att få utnyttja benämningen Vendange Tardive måste vinet hålla en viss mustvikt. Denna flaska behåller vi dock ett par år innan den skall avnjutas.

Hugel & Flis noteringar från om 2001 Vendange Tardive och Jubilee 2004.

Andra som bloggat om Riesling Jubilée 2004 är Vin é gott och Lagmark blogg som ger lite tips om vad som passar till Hugels viner.

Magnus Reuterdahl

Castello di Brolio 2004

Vid sidan av barberan köpte jag också en Castello di Brolio 2004. Denna öppnades i helgen och har långsamt druckits ur under början av veckan. Vinet är vackert mörkrött med en liten aning blått i botten. 

Vid öppningen av flaskan steg en lite udda doft som jag omedelbart associerade till skumbananer. Men ganska snart övertrumfades denna med doft av mörka körsbär, tobak och rostade ekfat. Doften är elegant och insmickrande och jag tycker mig rakt igenom känna ett uns av de där skumbananerna i botten (en inte alls oangenäm doft).

Dags att smaka av; Vinet känns vid en första kontakt en aning stramt och ekigt men öppnar snabbt upp sig och då framkommer fina inslag av mörka körsbär, plommon, kaffe och rostade ekfatstoner. Efterhand upptäcker man en mängd små inslag i vinet såsom ett litet inslag av halm, gräsighet, svarta vinbär och salmiak vilka ligger och lurar i bakgrunden tillsammans med en viss kryddighet. I avslutet kommer en lite silkig textur fram vilket gör att vinets smaker konserveras i de bakre regionerna av munhålan och eggar smaklökarna en lång stund efter det att man svalt. Vinet har en fin syra och en lätt mineralton vilket ger det elegans och stuns men också en lätthet. Summa summarum ett komplext vin med flera lager som är både elegant och förföriskt. Det hade varit trevligt att säga att jag hade fler flaskor av detta vin i min källare, men just nu är det tomt (i såväl vinkällare som plånbok), vi får se…

Andra som druckit och kommenterat vinet är Finare vinare, Nettare e gioia och Konjären.

Magnus Reuterdahl