Lördagskväll och dags att knäcka en flaska vin.

För något år sedan inhandlade jag en flaska Chateau La Nerthe 2002, Chateauneuf-du-Pape. 2002 skall enligt uppgift vara en lite knepig årgång i Rhône men knepigheten lyser med sin frånvaro, Chateau la Nerthe visar sig vara en trevlig upplevelse. 

Doften är inbjudande fruktig med inslag av mogna plommon och jordgubbssaft. Vid sidan av det fruktiga finns också ett inslag av syra, ekfatstoner och i bakgrunden en lätt fränhet som liksom hotar att bryta fram men inte riktigt förmår. Vinet behöver rikligt med syre, det ger den första provsmakningen besked om, ca en timma efter att vinet dekanterats, det känns bångstyrigt och kärvt och tanninerna griper tag i munnen.  Efter ytterligare någon timma hoppar dock fruktigheten fram. Här finns en fin ton av körsbärskärnor, mogna plommon, jordgubbar och en mer lagom dos av tanniner. En lätt sötma med russin- eller dadelsmak lurar i bakgrunden och i avslutet lurar en touch av cigarr. Vinet känns ungt, friskt och lite tillbakalutat elegant. Det här är ett vin som ger tillbaka vad man betalt för, det är ett ganska typiskt Ch9duPape med bra smak, trevlig doft och ett angenämt anslag. På bloggen Nettare e gioia och Le Francophile kan man läsa om 2001:an medan man på Drucket kan man läsa om årgång 1998.  Magnus Reuterdahl