Livets Goda #31

Ett nytt nummer av Livets Goda har kommit och med det nyheter, information och en del rent nöje. Jag börjar alltid med att läsa krönikorna och fortsätter därefter till månadens nyheter, ofta har man via BKwine och allt om vin fått en viss sinnesbild av vad man vill ha och efter att ha vägt samman detta med den nya informationen tittas det i plånboken innan man får börja sålla mellan de förprickade önskemålen.Chefsredaktör Anders Enquist fortsätter sitt korståg mot boxvin och vinskribenter som skriver upp dem. Här tar han bland annat upp en trend; att dekantera boxvin… jag håller med det blir stand up comedy över det hela.

Francois Audouze representerar på något sätt drömmen, att kunna åka kring och vara en livsnjutare, att i goda vänners lag kunna dinera på fantastiska krogar och dricka viner som bara andra drömmer om.

Andreas Larsson skriver om sina dåliga sidor, dvs. han bekänner sina synder såsom favoriterna Red Label, Campari och Harveys Bristol Cream m.fl. Det är som man säger ”det finns stunder i livet…”

Michel Jamais funderar över statens roll som säljare kontra ett eller flera privata alternativ. En underhållande och välskriven krönika som ironiserar och sätter fingret på flera av systembolagets problem, frågan är dock om och i så fall hur mycket vi skulle vinna på privata alternativ?

Britt Karlsson från BKwine diskuterar vinegendomar och ägarförhållanden, vad är det som ger kvalitet; vinmakaren eller vingården eller kanske en kombination? Ett är dock säkert, vin och vingårdar är i mångt och mycket synonymt med familjetraditioner och släkter.

En viss förändring infördes i och med detta nummer och det var indelningen av viner i länder istället för pris, vilket jag tycker var ett gott initiativ nu saknar jag bara Systembolagets antal beställda flaskor, det kan vara bra att veta om man måste hänga på låset till statens institution eller inte.

Själv har jag inte riktigt bestämt mig för vad jag skall köpa den här månaden eller om jag skall spara mina pengar till något riktigt flott.

Till helgen blir det vinfest – Tre flaskor Crozes-Hermitage, Alain Graillot, en av vardera årgångar 1999, 2000 och 2001 skall förtäras i goda vänners lag. Nu handlar det om att bestämma meny (tips mottages) och givetvis ett välkomst vin. Jag lutar åt något vitt, något tyskt – en Riesling.

Magnus Reuterdahl

Lördagskväll och dags att knäcka en flaska vin.

För något år sedan inhandlade jag en flaska Chateau La Nerthe 2002, Chateauneuf-du-Pape. 2002 skall enligt uppgift vara en lite knepig årgång i Rhône men knepigheten lyser med sin frånvaro, Chateau la Nerthe visar sig vara en trevlig upplevelse. 

Doften är inbjudande fruktig med inslag av mogna plommon och jordgubbssaft. Vid sidan av det fruktiga finns också ett inslag av syra, ekfatstoner och i bakgrunden en lätt fränhet som liksom hotar att bryta fram men inte riktigt förmår. Vinet behöver rikligt med syre, det ger den första provsmakningen besked om, ca en timma efter att vinet dekanterats, det känns bångstyrigt och kärvt och tanninerna griper tag i munnen.  Efter ytterligare någon timma hoppar dock fruktigheten fram. Här finns en fin ton av körsbärskärnor, mogna plommon, jordgubbar och en mer lagom dos av tanniner. En lätt sötma med russin- eller dadelsmak lurar i bakgrunden och i avslutet lurar en touch av cigarr. Vinet känns ungt, friskt och lite tillbakalutat elegant. Det här är ett vin som ger tillbaka vad man betalt för, det är ett ganska typiskt Ch9duPape med bra smak, trevlig doft och ett angenämt anslag. På bloggen Nettare e gioia och Le Francophile kan man läsa om 2001:an medan man på Drucket kan man läsa om årgång 1998.  Magnus Reuterdahl