Är Nine Popes Crocodile Dundees svar på Ch9duPape?

 

Nine Popes 2004 Charles Melton är skapat på druvor från Barossa Valley i södra Australien. Vinet är gjort på den lite udda blandningen av Shiraz och Grenache druvorna. Namnet kommer sig från en direkt översättning av från Châteauneuf-du-Pape. Châteauneuf-du-Pape skall översättas ”påvens nya slott” men skulle också kunna översättas till Påvens nionde slott/ nio påvars slott (neuf = nio).

På Systembolagets hemsida står det att är årgång 2003 som säljs detta verkar dock var fel då jag endast såg årgång 2004, säljstarten för 2003:an var den 2008-02-01 och jag tror att man tog hem ca 240 flaskor och något säger mig att man inte beställt hem fler för att de första tog slut. Om det är så att en annan årgång levererats eller att man skrivit fel på hemsidan vet jag inte. Primewine Sweden anges som leverantör men jag kan inte finna vinet på deras hemsida. Man ställer ju sig frågan vilken årgång som är bäst och om man betalat rätt pris då priset råkar ha blivit detsamma för bägge årgångarna.

Jag tycker om det här vinet men om man förväntar sig ett Châteauneuf-du-Pape kommer man att bli besviken. Det ligger närmare ett Zinfandel vin men är inte riktigt så sött och syltigt utan lite svalare/lenare och lite kryddigare. Shiraz druvan ger väl kryddigheten och Grenache en liten vanilj ton vilket får den att stå ut lite grann, men nu springer jag i förväg…

Vinet är doftligt intressant, här finns tydliga inslag av körsbär och kryddor. Det finns också en ton av syrlighet samt ett litet uns vanilj. Färgen är kraftfullt blåröd.

Smaken är till att början med mjukt lockande, bärig, nästan lite syltig i tonen men med ett lite syrligt anslag som bryter av. I eftersmaken finns en bra kryddighet av svartpeppar och en fin fatighet. Vinet känns elegant, men det finns en lekfull ton under ytan, och har en fin syra och bra tanniner. Efter att ha fått lite mer luft kommer lite rundare toner fram, lite vanilj lite cederträ och an aning anis. Ett trevligt vin som jag skulle kunna tänka mig att köpa mer av och som jag gärna rekommenderar.

Mer om vinet och producenten finns på vineriets hemsida

Magnus Reuterdahl

Château De Fesles Chenin Sec 2006

Château De Fesles Chenin Sec 2006 är gjort på 100% Chenin Blanc och druvorna är handplockade vid två olika tillfällen.  Utifrån de omdömen jag läst om Château De Fesles Chenin Sec 2004 verkar det finnas vissa skillnader mellan 2004:an och 2006:an.

Färgen är lite blekgul och doften söt, blommig och nötig med inslag av fatighet, efterhand framträder en knäckig rundhet som är lockande.

Det är friskt, ungt, torrt med strama tanniner som får det att rycka lite i gommen.

Smaker av citrus och fläder, mineraler och en trevlig torrhet med inslag av en fin fatighet och nötighet som ger en lite rund torrhet. I bakgrunden finns en liten fränhet som ger vinet karaktär. Efterhand att vinet fått lite mer kontakt med luften tillkommer ett lite smörigt/gräddigt element som ger vinet en lite större rundhet. Jag känner dock inte den hounungston som beskrivs i t ex importörens Carovins produktinformation. Det här är ett vin jag gillar och som passar mig, jag tror att det kommer att vara ett perfekt vårvin och jag kommer att beställa mellan sex och tolv flaskor vid nästa besök på Systembolaget.

Magnus Reuterdahl

Snart åker korkskruven fram

Dags att ratta upp till Stockholm igen, för ett par veckor sedan beställde jag lite vin, en av tre flaskor dök upp, Château De Fesles Chenin Sec 2006, Bernard Germain, Appellationen Anjou i Loire. Det andra vinet jag beställt, Vosne-Romanée Clos de la Fontaine Monopole 2004, var tyvärr slut hos importören.

Gunnar Westling som skriver Barolobrevet har testat Château de Fesles Chenin Sec årgång 2004, han skriver så här: ”Outvecklad doft, honungsaktig. Mjuk, avrundad, men ändå frisk smak med inlindade syror, ganska fyllig, behaglig och god, med viss längd. Trevligt vin! ¤¤¤ 15p”.

Munskänkarna i Lund har också druckit  årgång 2004:

”Det vita fyndvinet denna månad är 2004 Château de Fesles Chenin Sec! Denna utmärkta Loire-firma uppvisar återigen sin styrka. Vinet har en komplexrikedom, jättegod att avnjutas nu eller efter flera års ytterligare lagring!”

Château de Fesles Chenin Sec årgång 2004 omskrivs också under rubriken: Chenin Blanc från Anjou i Munskänken med vinjournalen nr 4 2007, ett trevligt temanummer om just Loiredalen. ”Medelstor doft av äppeljuice, anis, ylle, mineral och marmeladkulor. Fyllig, något speciell smak med kantiga syror i en medelfyllig kropp. RA, PW: 13p”

Jag har med andra ord inte hittat några svenska omdömen av 2006, 2004 har fått relativt god kritik så om 2006:an lever upp till detta är det möjligt att man beställer några flaskor till.

Vinet kommer att avnjutas redan ikväll så en rapport följer framåt kvällskvisten. Nu får man hoppas på att även 2006 lyser med klass, om så får man ta och beställa några flaskor till.

Magnus Reuterdahl

En kväll med Alain Graillots kring millennieskiftet

 

Vi inledde vällen med ett vitt vin anno 1981; Viña Bosconia Gran Reserva Blanco 1981 från producenten R López de Heredia Viña Tondonia i Rioja. Vinet var vacker gyllen gult, vilket kunde ses redan i flaskan och visade upp visade upp en överraskande syra och ungdomlighet med inslag av oxidering och en lätt rökighet. Vinet var fruktigt och lite tillbakalutat elegant med inslag av torkade aprikoser och nötter. Ett trevig lite annorlunda vin som passade bra med förrätten, chevrétoast toppade med honung.

Det finns en viss spänning och förväntning i att testa något nytt och något annorlunda och i det tecknet gick större delen av kvällen, dels vinerna (med undantag av avslutningen) dels maten (med undantag av förrätten och några av ostarna).

Till varmrätten bjöds på Crozes-Hermitage från Alain Graillot av årgångarna 1999-2000-2001.

Till varmrätt blev det Boeuf bourguignon, en rätt som visade sig interagera väl med vinerna framförallt 00:an och 01:an, som blev mycket lyckad. Nu över till det väsentliga, vinerna, som jag låtit hälla upp ca tre timmar innan det var dags att äta.

Eftersom att vi åt tog jag inga noggrannare anteckningar och mina dryckeskompanjoner får gärna fylla på i kommentarsfältet om de tycker att jag missat något.

Vi var inte helt överens om vilket vin som var bäst men vi var överens om att de var riktigt bra allesammans. Personligen föredrog jag mogenheten i 99:an som visade ett fint anslag av läder och dova tona toner, lite jord, lite kaffe och lite tobak, rökta charkuterier med mera. Vinet uppvisade en fin rundhet och en fin karaktär. 00:an hade ett inslag av eukalyptus, jenka och en fin syrlighet vilket också åter fanns i 01:an, där dock dessa toner var en aning mer uppskruvade, vilken också visade upp en ton av granbarr och lite mer kryddighet. De tre vinerna hade alla en trevlig bärighet med inslag av mörka bär, blåbär, ingefära och en fin sötma. I avslutet framträdde en fin lite gräddig ton som var tydligast i 99:an och 01:an. Som jag sade var vi inte helt överens, jag höll 99:an som favorit medan de andra höll 00:an, vi var dock alla överens om att 00:an och 01:an var förhållandevis lika varandra medan 99:an skiljde lite från dessa.

Vi avslutade det hela med ett Eiswein, Leiwener Klostergarten Riesling Eiswein 2004, inköpt under sommarens äventyr i Moseldalen. Ett välkomnande sött vin med inslag av mogna plommon, aprikos och en lite släng av petroleum som kändes som en bra avslutning på kvällen.

Leiwener Klostergarten Riesling Eiswein är vinet till höger i bild.

Magnus Reuterdahl

Lördagsbjudning

Det kan vara svårt att finna tillräckligt med tid till att ungås med vänner och bekanta, för vissa (mig) tar jobb och resor upp mycket tid för andra till exempel barn och nyinköpta hus. Tiden verkar aldrig riktigt räcka till för allt som skulle vilja göra men efter mycket pusslande har dock bitarna fallit på plats och det dags att njuta av frukterna, eller i detta fall druvorna.Menyn blir som följer:

Förrätt: Chevrétoast med honung på en rucolabädd.

Vin till detta : Viña Bosconia Gran Reserva Blanco1981 från producenten R López de Heredia Viña Tondonia i Rioja.

Vinet är gjort på 85% Viura och 15% Malvasia. Detta vin föll mig på läppen efter stor vånda på Regeringsgatan 44, 1981 tillhör en av de allra bästa årgångarna i modern tid tillsammans med 1995, 1994 och 1982. Enligt systembolaget skall det vara en stor och mogen doft. Den skall vara nyanserad, oxiderad och ha inslag av nötter, torkad aprikos, mandel och honung. Smaken skall vara torr, mogen, nyanserad, oxiderad med inslag av nötter, vinteräpplen, torkade aprikoser och mandel. BKwine var inte så imponerade de skriver bland annat: ”lång, mycket speciell eftersmak. Mer personligt än gott. 14 poäng -”. Mer information om vinet finns på Spanska viner.

Varmrätt: Boeuf bourguignon med pressad potatis till vilket vi testar de tre årgångarna 1999, 2000 och 2001 av Crozes-Hermitage från Alain Graillot.

Efterrätt blir en ostbricka med tre sorters ost; Epoisses, Appenzeller och comté, lite mörk choklad och vindrovor.

Tack till Johan P för förslaget av mat, jag blev sugen på ditt förslag till Riesling och höll flaskan länge, att den gode dr Loosen också experimterade i USA var mer än jag visste om.

Magnus Reuterdahl

Livets Goda #31

Ett nytt nummer av Livets Goda har kommit och med det nyheter, information och en del rent nöje. Jag börjar alltid med att läsa krönikorna och fortsätter därefter till månadens nyheter, ofta har man via BKwine och allt om vin fått en viss sinnesbild av vad man vill ha och efter att ha vägt samman detta med den nya informationen tittas det i plånboken innan man får börja sålla mellan de förprickade önskemålen.Chefsredaktör Anders Enquist fortsätter sitt korståg mot boxvin och vinskribenter som skriver upp dem. Här tar han bland annat upp en trend; att dekantera boxvin… jag håller med det blir stand up comedy över det hela.

Francois Audouze representerar på något sätt drömmen, att kunna åka kring och vara en livsnjutare, att i goda vänners lag kunna dinera på fantastiska krogar och dricka viner som bara andra drömmer om.

Andreas Larsson skriver om sina dåliga sidor, dvs. han bekänner sina synder såsom favoriterna Red Label, Campari och Harveys Bristol Cream m.fl. Det är som man säger ”det finns stunder i livet…”

Michel Jamais funderar över statens roll som säljare kontra ett eller flera privata alternativ. En underhållande och välskriven krönika som ironiserar och sätter fingret på flera av systembolagets problem, frågan är dock om och i så fall hur mycket vi skulle vinna på privata alternativ?

Britt Karlsson från BKwine diskuterar vinegendomar och ägarförhållanden, vad är det som ger kvalitet; vinmakaren eller vingården eller kanske en kombination? Ett är dock säkert, vin och vingårdar är i mångt och mycket synonymt med familjetraditioner och släkter.

En viss förändring infördes i och med detta nummer och det var indelningen av viner i länder istället för pris, vilket jag tycker var ett gott initiativ nu saknar jag bara Systembolagets antal beställda flaskor, det kan vara bra att veta om man måste hänga på låset till statens institution eller inte.

Själv har jag inte riktigt bestämt mig för vad jag skall köpa den här månaden eller om jag skall spara mina pengar till något riktigt flott.

Till helgen blir det vinfest – Tre flaskor Crozes-Hermitage, Alain Graillot, en av vardera årgångar 1999, 2000 och 2001 skall förtäras i goda vänners lag. Nu handlar det om att bestämma meny (tips mottages) och givetvis ett välkomst vin. Jag lutar åt något vitt, något tyskt – en Riesling.

Magnus Reuterdahl

Lördagskväll och dags att knäcka en flaska vin.

För något år sedan inhandlade jag en flaska Chateau La Nerthe 2002, Chateauneuf-du-Pape. 2002 skall enligt uppgift vara en lite knepig årgång i Rhône men knepigheten lyser med sin frånvaro, Chateau la Nerthe visar sig vara en trevlig upplevelse. 

Doften är inbjudande fruktig med inslag av mogna plommon och jordgubbssaft. Vid sidan av det fruktiga finns också ett inslag av syra, ekfatstoner och i bakgrunden en lätt fränhet som liksom hotar att bryta fram men inte riktigt förmår. Vinet behöver rikligt med syre, det ger den första provsmakningen besked om, ca en timma efter att vinet dekanterats, det känns bångstyrigt och kärvt och tanninerna griper tag i munnen.  Efter ytterligare någon timma hoppar dock fruktigheten fram. Här finns en fin ton av körsbärskärnor, mogna plommon, jordgubbar och en mer lagom dos av tanniner. En lätt sötma med russin- eller dadelsmak lurar i bakgrunden och i avslutet lurar en touch av cigarr. Vinet känns ungt, friskt och lite tillbakalutat elegant. Det här är ett vin som ger tillbaka vad man betalt för, det är ett ganska typiskt Ch9duPape med bra smak, trevlig doft och ett angenämt anslag. På bloggen Nettare e gioia och Le Francophile kan man läsa om 2001:an medan man på Drucket kan man läsa om årgång 1998.  Magnus Reuterdahl

Restaurang PM & Vänner i Växjö

Nu har jag besökt etablissemanget ett några gånger, smakat ett 10-tal av det 20-tal viner de säljer på glas. Vinerna ligger på ca 75-110/glas, husets ligger något lägre.

PM’s bistro eller bar är ett trevligt ställe att sitta och dricka ett glas vin, läsa en tidning och varva ned innan man vandrar hem och kramar kudde. Maten skäms inte heller för sig.

Vinerna jag druckit hitintills har varierat mellan bra och riktigt trevliga. Sortimentet på flaska är bitvis strålande, givetvis finns de stora Bordeauxslotten representerade men också kultviner som Screaming Eagle och annat gott. Trevligt nog hittade jag också ett personliga favoriter såsom Dr Loosen och Emrich Schönleber, vilket fick mig att fundera på att beställa in en flaska. Tyvärr känns det lite dyrt att köpa en hel flaska till sig själv. Dock finns det mycket vin till hyfsat humana priser ca 500/flaskan och uppåt.

Bland de röda håller jag fram deras Dolcetto (Langhe Visadi) och Pétalos och bland de vita imponerar främst deras Grüner Veltliner.

Personalen är trevlig och kunnig och restaurangen har god atmosfär. Jag kan varmt rekommendera PM om ni har vägarna förbi Växjö. Sommartid har de också en trevlig uteservering. Det enda jag har som kritik är att de vita vinerna inte alltid varit riktigt så svala som jag önskat.

Magnus Reuterdahl

PM’s hemsida hittar du här!

First sighting, first buy, lite besviken

Då har årets första vinleverans kommit till Systembolaget, själv gick jag och köpte en flaska First Sighting Shiraz 2006.

Vinet har en fin blåröd färg och doften friskt bärig med inslag av youghurt och en lätt rökighet. Smaken är direkt, ganska bärig(björnbär) och kryddig. Det finns också en lite syrlig ton, mycket rökighet samt inslag av ek och violtabletter. Jag måste säga att vinet är lite av en besvikelse, främst beroende på att rökigheten tar överhanden.

Andra som druckit vinet är Johan P och han är inte heller helt nöjd.

Men uppenbarligen finns det dom som uppskattar det; BKwine ger det 17,0 p och anser det vara privärt, Kronstam (DN)tycker att det är ett ursprungtypiskt vin med sin rökighet, VT skriver att det är bra köp som ger mycket för pengarna och DI ger betyget 2,6/5.

Magnus Reuterdahl