Decanter vol.33 nummer 5

Ibland blir man sugen på viner när man läser en artikel eller ett blogginlägg, i min bloggroll hittar ni bloggar som ofta ger mig tips eller information om diverse viner.

Bland de tidskrifter jag köper förhållandevis frekvent finns Decanter och i vol.33 nummer 5 (February 2008) hittade jag ett antal pavor jag blev sugen på att testa. Därefter kastade jag mig över Systembolaget hemsida för att se om jag kunde finna något eller några av dem.

Den första artikeln jag fastande i var ”Out with the old…” om torra vita viner från Loire gjorda på Chenin Blanc, Anjou Blanc och Samur Blanc, i en ny modern stil. I artikeln rekommenderar man åtta viner, varav jag hittat ett i beställningssortimentet och beställt en flaska av detta; Château de Fesles Chenin Blanc Anjou 2006. Jag återkommer om detta när jag avsmakat vinet om någon vecka eller så. De som inte finns på Systembolaget, åtminstone inte just nu, är följande:

Château de Tergé, les Fresnettes, Samur Blanc sec 2006

Domaine de la Taille aux Loups, Rémus, Montlouis Sec 2005

Domaine des Forges, Clos du Papillon, Savenniérs 2005

Château du Hureau, Samur Blanc Sec 2005

Domaine Jo Pithon, Pépinières, Anjou 2006

La Grille classic Barrel Fermented Chenin Blanc, Anjou 2006

Sacré Blanc, Chenin, J Mourat, VDP du Jardin de la France 2006

Nästa kapitel jag fastnade i rör betydligt kändare namn ”Burgundy 2006: The first taste”. Det är förunderligt att en så enkel sak som ett namn kan väcka lustkänslor, i detta fall namnet Romanée. Och den klart lysande stjärnan här är Romanée-Conti. Är det inte underligt att ett vin man aldrig druckit kan få det att vattnas i munnen? Nu ligger Romanée-Conti en bit ifrån vad jag har råd med,  förra släppet låg kring 13000:-/flaskan. Men det finns viner jag har råd att köpa från den lilla byn Vosne Romanée från vilken det världsberömda vinet stammar.

Efter lite betänketid föll valet på Vosne-Romanée Clos de la Fontaine Monopole 2004. Två flaskor har beställts, en för omedelbar konsumtion och en för vinkylen. Så nu är det bara att vänta och drömma. De andra två som finns tillgängliga är Vosne-Romanee Vielles Vignes 2005 och Vosne-Romanée Beaux Monts 2000. 

På Vosne-Romanée Clos de la Fountaine hemsida finns information deras produktion.

En trevlig hemsida med mycket matnyttig information om Bourgogne viner är the Burgundy report.

Med andra blev det inalles tre flaskor att hämta om någon eller ett par veckor.

Magnus Reuterdahl

Jag vill också vara med och leka…

Efter att ha läst om Bordeauxvinet Chateau Labadie 2004 i Livets Goda (Andreas Larsson gav det 90 LGP) och på bloggar som Le Francophile, som inte tyckte att vinet levde upp till betyget, och Finare Vinare, som var mer positivt inställda, kände jag att jag vill också vara med och leka. Därför har jag inhandlat och druckit en flaska Labadie från Côtes de Bourg.

Doften är nyanserad men lite tunn. I doften finns dock inslag av rostad fatkaraktär, svarta vinbär och ton av regnvåt jord.

Smaken är välbalanserad och ganska okomplicerad, i ett första anslag känns vinet lite motsträvigt och ungt (borde möjligen fått lite mer syre).  Tydligast är smaken av svarta vinbär men här finns också en ton av kaffe och cederträ. I avslutet framträder en viss silkighet, lite chokladtoner och ett lätt inslag av jord/mineraler. Den omtalade grässmaken, eller kanske snarare halmsmaken, kände jag inte till att börja med men den kom krypande efter hand.

Ingen favorit men inte heller något dåligt vin, skulle kunna tänka mig att det kan lyfta till rätt mat eller efter viss lagring. Främst känns det dock som en färskvara som inte behöver alltför mycket syre.

Magnus Reuterdahl

Monti Garbi Ripasso 2004

Min sambo överraskade mig i lördags med ett par flaskor vin, Monti Garbi Ripasso 2004 från producenten Tenuta Sant’ Antonio. Vinet är framställt på en druvblandning med ca 70% corvina, 20% rondinella, 5% croatina och 5% oseletta.

 

Vinet bjuder på en doft som domineras av kryddighet och mörka bär, men här finns också inslag av ek, körsbär, plommon och vanilj.

Smaken är koncentrerad och tydlig med en bra kryddighet och inslag av mörka bär. Här finns också tydliga inslag av körsbär och ekfat. I avslutet framkommer det fina toner av vanilj och choklad.

Trots att detta är ett runt och behagligt vin tycker jag inte att det når hela vägen fram. Det är lite för direkt och kräver ingen eftertänksamhet.  Det är möjligt att den fantastiska Beaucasteln från dagen innan påverkar mig och att minnet av den får detta vin att framstå som mindre intressant.

Campolieti Ripasso känns som ett strå vassare än Monti Garbi om man skall välja en Ripasso, en fågel viskade dessutom i mitt öra att Campolieti Ripasso 2006  är detn bästa åtgången på länge (kommer snart till bolaget).

Magnus Reuterdahl

Vin(gligt) har druckit Monti Garbi 2003

Vintage 1990 drucken 2008.

Så var det dags att öppna en av de nyinförskaffade ”gamla” buteljerna, en flaska Château de Beaucastel Châteauneuf-du-Pape 1990.

Vid öppnandet av flaskan spred sig en lite skarp doft som inte var helt angenäm, denna minskade dock och den oangenäma delen av doften försvann och istället framträdde en betydligt mer fruktig arom med inslag av syra och mineral.

Färgen är vackert tegelröd och efter att ha luftats i ca tre timmar hällde jag upp ett smakprov i två glas, lagom för att verkligen kunna syresätta vinet och känna doften. Som tidigare nämnts finns en viss skarphet i doften, denna avtar dock ju mer syre vinet får, det skall dock nämnas att skarpheten inte är oangenäm utan snarare en del av intensiviteten hos vinet. I doften finns inslag av en fin syra, en hel del sötma och vissa brända toner. I sötman finner man bärighet, körsbär och lite plommonkompott. Skarpheten ger en doft som påminner om fruktiga starkviner och de i brända tonerna tycker jag mig identifiera brända mandlar, en viss ekighet och glaserade dadlar. Det finns också ett anslag av mineraltoner likt dem man ibland finner i Rieslingviner. Sammanfattningsvis en underbar komplex doft som ger löfte om ett vin med mycket kropp.

Då kommer vi till smaken, den finns en bra syra som göra att vinet är långt , tanninerna i avslutet får vinet att kännas fräscht trots sina 17 år. Vinet är sött, men inte sliskigt, och det finns en viss ”köttighet” över det. I eftersmaken finns fortfarande en stor smak som ligger kvar och retar gommen länge vilket visar på att vinet sannolikt kommer att utvecklas ytterligare några år vilket gör att jag kommer att spara min andra flaska ett tag.  

Vinet är komplext och utvecklas i gommen och man letar hela tiden nya smaker. Det finns en fin sötma men också en retande torrhet som övergår i en fin silkighet vilket gör att många smaker liksom lyckas undanfly, precis när man tycker att man fångat smaken. Det som bär vinet framåt är spänsten och en fin fruktighet med inslag av vinbär, körsbärskärnor och en lätt teighet. I smaken finns också en lätt jord/mineralton, denna blir dock aldrig dominerande utan ligger snarast och bär fram och lyfter upp andra smaker. Det är ett elegant lätt undanflyende vin som får smaklökarna att fäktas med varandra.

Detta  är en vinupplevelse jag önskar att jag delat med fler, någonstans känns det som att vin blir som bäst när man i goda vänners lag kan sitta och diskutera det. I det inte menat att min sambo inte duger, hon är fantastisk, men ytterligare fler ger en större palett.

Till vinet åt vi en lyxig variant av lasagne gjord på färskpasta med mycket mascarpone och oliver. Jag var lite orolig hur detta skulle smälta samman med vinet men det fungerade förträffligt, den krämiga lasagnen lyfte fram silkigheten i vinet och smälte samman perfekt med tanninerna.

Det bästa var att efter maten hade man ett glas kvar vilket jag satt och njöt av i nästan två timmar.

Jag är nöjd, det känns som att detta vin levde upp till mina förväntningar.

Magnus Reuterdahl

Aussie red från Penfold

Jag har var lite dålig på att dricka Penfolds viner, varför vet jag inte riktigt för de gånger jag druckit dess viner har jag uppskattat dem. Därför har jag bestämt mig för att dricka igenom några av deras produkter och jag börjar med Penfold Bin 28 Kalimna Shiraz 2004.

Vinet är ordentligt mörklila, korken ser nästan svart ut, för ett ögonblick funderar jag på om det blivit korkskadat, doften som är kraftig, berättar dock direkt att så inte är fallet. I doftenfinns en kryddighet blandas med vanilj, mullbär, lite garvat läder och charkuterier. Smaken har fin syra med mycket druvsmak, det känns långt och balanserat, tanninerna finns där och tar ett grepp om gommen men de tar inte över, en fin ekton blandas med viol och lite salmiak. Men här finns också en silkighet och ett inslag av mörk choklad.

Sammanfattningsvis; detta ett trevlig vin som dock inte når riktigt ända fram, möjligen lät jag mig luras med av doften och förväntade mig ett kraftfullare vin. I eftertankens ljus så är det ett vin som jag kan tänka mig att både dricka igen och bjuda på vid tillfälle.

Andra som druckit Bin 28 2004 är Vin(gligt) och Finare vinare.

Penfolds Bin 28 skall enligt uppgift finnas med skruvkork från och med 2004 års årgång, den jag hittade var dock förseglad medelst kork.

Gick också förbi restaurang PM & Vänner och drack ett par glas rött, återkommer om detta i nästa inlägg.

Magnus Reuterdahl

Tillskansade läckerbitar från förr

Vinguden arbetar på outgrundliga vägar och liksom genom en tillfällighet bereddes jag tillträde till en vinkällare ur vilken jag kunde tillskansa mig dessa läckerbitar. Om plånboken är villig kommer fler viner att införskaffas ur densamma framåt våren.

Här är vinerna samlade, sex sorter varav två flaskor av en.

En genomgång av de tillskansade vinerna.

Tre flaskor Crozes-Hermitage, Alain Graillot, en av vardera årgångar 1999, 2000 och 2001. En tanke här att anordna en liten vinprovning med mat och jämföra de tre årgångarna från Rhônedalen med varandra.

Alain Graillot anses av många vara en av de bästa vinproducenterna i appalationen och har varit verksam sedan mitten av 80-talet. Vinerna anses ha en fin struktur och bra koncentration och de jämförs ofta med Hermitage vinerna.

De fyra tungviktarna är dock kanske dessa:

• en flaska Trimbach Clos S^te Hune Riesling 1995 från Alsace

Trimbach Hune är känt för att var ett av världens bästa Rieslingviner. Själv har jag tidigare inte haft nöjet att avnjuta någon flaska från Clos S^te Hune. Vinet skall ha en tydlig syra och en lätt blommig smak med inslag av grapefrukt, gröna äpplen, mineraler samt lite petrolium. Det skall vidare ha en underbar förmåga att åldras.

• en flaska Monier de la Sizeranne Hermitage 1990

Hermitage vinet Monier de la Sizeranne kommer från Rhônedalen.

I WINE & SPIRITS / USA November 1993 kunde man läsa följande om Monier de la Sizeranne 1990:

”Among the best Hermitage wines from one of the best vintages in recent years, the Sizeranne is gigantic, tight, and veiled. You could drink it now, but you would only find hints of the layered flavors and detailed expression of terroir that will unfold over the next ten years – even then, the wine should continue to improve for several decades.”

I DECANTER  September 1993 kunde man läsa följande om Monier de la Sizeranne 1990:

”Deep black purple red colour ; amazingly open, aromatic, rich complex nose. Full of fruit but has a pronounced cedarwood nose. Mouthfilling wine with great depth and length and very fine style. Rich deep flavours with soft balanced tannins. Classy stuff.”

En svensk kommentar om 1990:an är: ”Dovt mörkrött vin med en svag nyans av brunt som tyder på mognad. Komplex bränd doft med björnbär, kompost, champinjon och ”höst”. Smaken är kryddig med tjära och te samt garvsyra och fruktsyra. Himmelskt gott vin gjort på Syrah-druvan.”

Finare viner har druckit en 1998 här kan ni läsa vad de tyckte om den årgången.

Läs mer om Monier de la Sizeranne här.

• två flaskor Chateau de Beaucastel 1990 från Chateauneuf du Pape.

Anses vara ett av de bästa vinerna i Chateauneuf du Pape. Här kan man läsa 1990 – World wine championship revisited, Världens bästa vin årgång 1990, prövade 2005. Chateau de Beaucastel 1990 har här fått betyget (95-98p) och omdömet ” Dov, fin mogen stor doft. Söt frukt, fyllig mogen smak som är stor och läcker. Lång fin eftersmak. Nu- 2015″.

Närmast kommer jag att smaka av en Chataeu de Beucastle 1990 i samband med min födelsedag (om ett par veckor), det gäller ju att fira med stil.

Jag tackar och bockar för möjligheten att kunna avsmaka och njuta av dessa viner.

Magnus Reuterdahl

En flaska vitt och en flaska rött

Efter hemkomsten från Växjö utvecklades fredagskvällen till en tur ned memory lane. Ett par flaskor som inhandlades i våras korkades upp och avnjöts.

McLaren Vale: The Hermit Crab Viognier Marsanne 2006 om vilket ni kan läsa mer om här.  Ett vin som definitivt kommer inhandlas när nästa årgång kommer. Ett bra standardvitt som passar till de flesta situationer som tyvärr är slut på systembolaget och snart slut här hemma också, en flaska kvar.

Crozes-Hermitage Les Launes 2004 är ett vin som jag har druckit tidigare men uppenbarligen glömt/missat att skriva om, jag tyckte dock det var gott då eftersom jag köpte på mig ytterligare några flaskor och jag tycker fortfarande att det är gott. Ett trevligt ganska lätt vin som med fördel bör passa till lamm eller kyckling. Smaken domineras av en fin blåbärston uppblandat med lite viol och en trevlig fatkaraktär. Det finns också något lite köttigt över det och ett inslag av färska örter. Vinet känns ungt och friskt och skall kunna gå att lagra i ca 5 år. 2004 är dock slut på systembolagert men Crozes-Hermitage Les Launes 2005 finns att inhandla. Fler som druckit eller kommentarat vinet är Finare vinare och Drucket medan Johan P tyvärr inte fick chansen att dricka det då hans var korkskadat.

Magnus Reuterdahl

Chateau Mont-Redon 2004

 

Chateau Mont-Redon 2004

Doften är lite tillsluten men växer efterhand, lite läder, fattoner, bränt socker/farinsocker, röda bär. Doften är angenäm men inte lockande som vissa dofter kan vara, istället känns den lite anonym.

Smaken känns ung, med lite för mycket tanniner, men ändå inte alls oävet. Det finns en lätt ton med inslag av bär och ekfat. Mest framträdande är en fin körsbärston och lite björnbär. I eftersmaken smyger sig en örtig kryddighet på, eftersmaken ligger kvar länge och en viss torrhet ligger kvar i munnen. Vinet är inte helt lätt bedömt och i dagsläget känns det som att det finns flera roligare Chateauneuf du Pape viner att köpa om skall förtära det omgående, men som tidigare nämnts känns det ungt och ett omdöme idag är sannolikt inte helt rättvisande mot vinets potential. Trots allt är detta ett gott vin det är bara det att det känns som att det skulle kunna vara mycket bättre och det tror jag att det kommer bli.

I mångt och mycket håller jag med i Vinamatörens intryck av vinet.

Vinet har inte fått mig att ändra devisen; Jag har hitintills inte druckit ett dåligt Chateauneuf du Pape.

Jag har dock svårt för den klisterlappsdekal man satt på vinet; Vinordic wine challenge Stockholm: Best value 2007. Hade jag inte känt till vinet sedan tidigare är det sådant som kan få mig att avstå från att handla. Det känns som det finns något desperat och lite billigt i att sätta på den typen av etiketter. Det säljer inte till mig.

Dessutom verkar det vara årgång 2003 som vunnit priset och inte 2004, se här, här och här!

Andra som druckit och kommenterat vinet är Finare Vinare.

Magnus Reuterdahl

I varukorgen denna vecka

Då har man varit och veckohandlat; inalles tre viner, två att spara ett att dricka.I varukorgen låg:

Malleolus 2005, detta vin har jag tidigare kommenterat här.

Château Mont-Redon 2004 gjort på Grenache 65%, syrah 15%, cinsault 10%, mourvedre 5%, counoise och muscardin och vaccarese 5% från Chateauneuf de Pape.

Vinamatören har druckit 2004:an, medan finare vinare och drucket druckit 2003:an.

Château Giscours 2002, vingården är planterad med cabernet sauvignon 75 %, merlot 22 %, cabernet franc 2 % och petit verdot 1 % från Margaux. Jag har nu ett antal Giscours hemma i kylen, 1999, 2000 och nu 2002.

Magnus Reuterdahl

En soffpotatis suktar rött

I lördagskväll, nyss hemkommen från jobbet, var jag sugen på lite rödvin så vi öppnade en flaska vi fått att några bekanta strax innan jul men som inte gick åt vid tillfället; Santa Carolina Barrica Selection Gran Reserva Cabernet Carmenere Syrah 2006. En chilenare med ett hemskans långt namn.

Jag kan inte säga att detta är något fantastiskt vin men det var inte heller dåligt, ett ganska kraftfullt, okomplicerat vin med tydlig smak av svarta vinbär och en lite kryddig eftersmak. Passar sannolikt utmärkt till grillat kött, dock lite långtråkig som sällskapsvin även om jag då hellre skulle köpa en Zinfandel i samma prisklass.

Magnus Reuterdahl